INTERVJU: Möt ishockeyns stålman Andreas Paulsson

Andreas Paulsson gjorde sin första match i division ett 1993.

Nu, 28 år senare, är han fortfarande kvar i ligan.

Möt ishockeyns stålman i en längre intervju om:

• Kärleken till hockeyn och den hårda självkritiken: ”En form av självrannsakan”.
• Karriärens värsta ögonblick: ”Det var brutalt”.
• Den bästa och värsta spelaren han mött: ”En tuff jäkel”.
• Ligans tre bästa spelare den här säsongen. 

16.00: Se Vallentuna-Segeltorp här. 

Andreas Paulsson, 44, skrattar till.

– Nej, fan jag har lite dåligt minne. Men jag tror det var Österåker borta? Jag har vaga minnen av två matcher den säsongen med Väsby, men är rätt säker på att det var min första seniormatch. 93, va? 

Vi kan förstå att minnet sviker ibland.

För har man, som denna unika ishockeyspelare, gjort över 1000 matcher (!) som senior kan det vara svårt att sortera allt i skallen.

Första målet då?

– Samma där. Blankt. Jag får släppa den, haha.

Paulsson, som förra veckan noterades för seriemål nummer 400 i seniorkarriären, pratar hellre nutid.

Allvarligt talat. Du fyller 45 år i mars och har lirat seniorhockey i snart 30 år. Vad är det som driver dig?

– Jadu. Det är väl att man vill vara med och bidra och tillföra nåt i ett lag. Att känna att man betyder nåt.

– Men den här säsongen är jag inte alls nöjd med. Jag har inte kommit upp i den nivån jag vill vara på, jag har varit alldeles för ojämn i mitt spel. Det kanske vore bra för Vallentuna om de klippte med mig nu, säger han och skrattar.

Han återkommer till det gång efter gång – pressen och kraven på sig själv, att aldrig vara riktigt nöjd, alltid vilja leverera lite bättre.

– Det är nog en form av självrannsakan, ja. Det är likadant om vi spelar monopol hemma med familjen. Jag kan vinna, men det ska inte vara på tur, jag ska spela bra också. Jag vill nog att allt ska vara perfekt i de flesta situationerna.

Är du FÖR seriös ibland?

– Kanske. Men jag måste vara det, i alla fall som hockeyspelare. Jag måste träna extra ett par-tre gånger i veckan för att hänga med här, det går inte annars och det vet jag om. Jag gymmar och cyklar och kör styrkepass säkert sex-sju timmar i veckan för att kunna vara med här, den här ligan har blivit bättre och bättre och det går inte att fuska med sånt här. Då klarar jag inte av att spela på den nivån jag vill. 

Han är nu inne på femte säsongen med Vallentuna i ettan och erkänner själv att han nu, faktiskt, ser slutet på karriären.

– Så är det ju. Jag kan i alla fall säga att det kommer ett beslut tidigare i år. I fjol bestämde jag mig sent, men nu känns det som att jag vill bestämma mig tidigare. Men jag ska göra allt jag kan under resten av säsongen. Sen pratar vi.

Du kanske redan bestämt dig?

– Nej, nej.

En av anledningarna till att han fortfarande spelar är sonen Lukas, 20, också forward i Vallentuna. 

– Det är mitt klart bästa minne i karriären. Två år sedan, första matchen med sonen i samma kedja. Det var mitt Moment Of My Life. Det var så mycket känslor där och då. Nu spelar vi inte så ofta i samma kedja, men det är klart att det betyder mycket att ha honom med mig.

Lukas, som bor hemma med familjen i Väsby, leder just nu den interna poängligan i familjen – 23 poäng mot farsans 18 – och Vallentuna är med i toppen i den superjämna östra vårserien. 

Hur bra kan han bli?

– Det är som med alla unga spelare, det är upp till dom själva hur seriösa de är och hur mycket tid de vill lägga ned på hockeyn. 

Fler häftiga minnen i din karriär? 

– Derbyna mellan Hammarby AIK på Hovet var ju jäkligt roliga, och derbyna mellan Skellefteå-Björklöven var också nåt extra. När vi gick upp med Skellefteå till SHL (2006) var såklart häftigt även om jag själv gjorde en svag säsong. Sen var det två grymma år i ettan med Väsby (06/07 och 07/08) också. Men därifrån har jag också mitt allra värsta minne…

Berätta!

– Kvalserien till allsvenskan våren -07. Vi hade 2–0 hemma mot Piteå i sista matchen och seger skulle betyda att vi gick upp i allsvenskan. Vi klappade ihop totalt sista tio, Piteå vann med 3–2 och jag tror Borås gick upp istället. Jag tänker fortfarande ofta på det, jag förstår inte vad som hände. Jag kommer aldrig komma över det, den matchen kommer hemsöka mig hela livet. Det var brutalt. 

När var du som allra bäst som spelare?

– Jag vet inte om jag var som bäst då, men roligast hade jag nog i Almtuna (2008-2011). Vi spelade en hockey som jag aldrig varit med om tidigare. Jonas Rönnqvist och Bert Robertssons var tränare och de tänkte i nya banor och fick med oss alla spelare. Jag lirade i en kedja med Jimmie Kraft och Johan Andersson och vi gjorde en jäkla massa poäng. En säsong slog vi ut Malmö i play off och var med i kvalserien till SHL. 

Paulsson vann den allsvenska poängligan två gånger, men fick aldrig chansen i Elitserien. 

Smärtar det dig att du inte gjort en enda match i Sveriges högsta liga?

– Nja, är väl bara att konstatera och erkänna att jag inte var tillräckligt bra. Det fanns chanser och tillfällen, men det blev aldrig nåt seriöst. Det som grämer mig mest är egentligen att jag förmodligen inte var tillräckligt bra, det är nog inte svårare än så.

Civilt jobbar han som väktare på Securitas och det innebär ofta långa pass.

– Jag kör tolvtimmarspass, 06-18. Det blir jäklig stressigt när vi har match de dagar jag jobbar. Ibland hinner jag knappt vara med på värmningen, ibland är det bara kasta på sig grejerna och gå in och spela. Det tar på både kroppen och knoppen, de där dagarna. Men jag ska inte klaga, det är ett kul jobb och man måste ju ha nåt att göra när hockeyn en dag tar slut.

Kommer den dagen i vår?

Bara Andreas Paulsson själv vet.

Text: PeO Larsson

KALLA FAKTA OM VETERAN-FORWARDEN

Namn: Andreas Paulsson.  Ålder: 44. Familj: Sambo Mia (42år), barnen Lukas (20år) Felicia (16år) samt katterna Zeb och Dexter. Bor:Lägenhet i  Upplands Väsby.  Klubbar: Väsby (92-97), Arlanda (97-99), Hammarby (99-2004), Skellefteå (2004-06), Väsby (2006-08), Almtuna (2008-11), Väsby (2011-16), Vallentuna (2016-21)

FEM SNABBA FRÅGOR MED LIGANS STÅLMAN:

* Bästa spelaren du mött?

Kenny Jönsson, hyfsad back kan man väl säga. 

* Bästa spelaren du spelat med?

Johan Åkerman, superskicklig back. 

* Värsta spelaren du mött?

Fredrik ”Svesse” Svensson, en tuff jäkel. 

* Tre bästa spelarna i ligan den här säsongen? 

Felix Liljegren, Tyresö. Stefan Söder och Victor Andersson, båda Vallentuna. 

* Bästa arenan och bästa fansen?

Skellefteås fans. När det var mycket folk där var oerhört häftigt. Vilket jäkla drag.