Intervju med Kalix backklippa Johan Pettersson: ”Varför ska jag byta klubb?”

Johan Pettersson snittade över en poäng per match i fjol och laddar nu för en ny säsong med moderklubben Kalix. 

Möt ligans bäste back i en lång intervju om bland annat:

• Största minnet under söder-turnén i tidiga karriären. 
• När han var som bäst. 
• Kärleken till Kalix och drömmen med moderklubben.
• De tuffa bortaresorna: ”Då är det inte så jäkla roligt
• Bästa spelaren han mött – och vem som kör med mest ”trashtalk” i norra ligan. 

FÖLJ OSS PÅ SOCIALA MEDIER  * INSTAGRAM – highlights och silly season-nyheter HÄR * TWITTER HÄR * FACEBOOK HÄR

 

Johan Pettersson, 32, svarar glatt när vi ringer, men är också rak och tydlig.

– Jag måste ut i butiken 9.50.

Jobbet som säljare på Team Sportia – han jobbar 75-80 procent under säsong och 100 procent när hockeyn vilar – är viktig för Kalix-backen.

– Ja, jag blir tokig om jag inte har nåt att göra. Jag minns när jag var utlånad till Modo för nåt år sen, jag var där i fem-sex veckor och hade inget att göra, det var bara hockey. Jag klättrade på väggarna och visste inte vad jag skulle göra, säger han och skrattar.

Vid sidan av jobbet är ”JP” – de säger bara så i Kalix – involverad i barnens idrotter.

– Jag är med som tränare i fotboll och hockey för grabben och innebandy för tjejen. Sen är det lite skidor i bland också, så det finns att göra, säger han och skrattar.

Men detta ska handla mer om hockeyspelaren Johan Pettersson.

Ligans bäste back i fjol, enligt spelaromröstningen i ATG Hockeyettan Awards.

– Det priset betydde mycket för mig, det är ju spelarna – mina motståndare – som röstat här. Det är ju ett bevis på att man gör nåt bra.

Och tja, han tar inte direkt i där.

”JP” har – sedan han kom tillbaka till moderklubben 2014 – gjort det mer än bra.

En nyckelback match efter match, ett vasst vapen i power play och en spelare som fått – och förtjänat – massor av istid och som i fjol gjorde 42 poäng på 36 matcher.

Han förklarar, på trygg och lugn norrländska, varför.

– Jamen, det beror ju på att man kanske har lite andra perspektiv på hockeyn nu. Många i den här ligan vill uppåt och framåt i karriären, kanske till allsvenskan eller SHL, det är det de brinner för och spelar för och när det då inte går så bra kan det bli panik och allt knyter sig, liksom.

– Jag är liksom inte där, varken i livet eller i karriären. Mitt ”bäst-före-datum” borde ha gått ut, jag kan vara mer avslappnad och spela för att det är kul. Slog jag en ”indian” när jag var yngre kunde jag gå och gräma mig i flera dagar efter det, nu är den glömd i nästa byte. Jag tror faktiskt det är en stor anledning till att jag hänger med så bra fortfarande.

 Om du får säga det själv – när var du som bäst?

– Oj, svår att säga. Men de två första säsongerna när jag kom hem igen (14/15 och 15/16) tycker jag själv att det flöt på bra. Men vem vet, jag kanske har den bästa säsongen framför mig, säger han och skrattar.

***

”JP” har alltså Kalix som moderklubb – han började spela i ”Björnligan” när han var fem-sex år – och var kvar i stan och klubben fram till junioråldern, då han inledde satsningen i Luleå.

Han gjorde fem juniorsäsonger i Luleå, svarade för fina 38 poäng på 40 matcher sista junioråret i J20-serien – men fick aldrig chansen i SHL.

Är det nåt som smärtar dig?

– Ja, lite grann, faktiskt. Jag var med och på sommarträningarna ett par år och körde också en hel del pass med A-laget under andra året, men fick aldrig spela i SHL. Jag såg ju kompisar, som jag tyckte att jag höll samma nivå som, som fick chansen. Det hade varit kul att testa, men man måste ha lite flax också. Hade det blivit nån skada på en offensiv back kanske det blivit min tur…men jag kanske inte var tillräckligt bra, helt enkelt. 

Han drog istället iväg på en söderturné med spel i sju klubbar på fyra säsonger.

Bästa minnet från den tiden?

– Vet du, jag spelade i kvalserien till allsvenskan alla de säsongerna. Det var jäkligt häftigt och jag minns speciellt när vi gick upp med Karlskrona (våren 2012). Herregud vilket drag det var i hallen då, det var en enorm upplevelse. 

När dottern Wilma föddes ville han dock hemåt, uppåt, norrut – men det blev INTE Kalix.

Istället blev det en säsong i Kiruna IF.

Varför?

– Alltså, vi ville ju egentligen till Kalix redan då. Men de hade inte så god ekonomi och det var strul med jobb och Kiruna kunde ordna ett jobb vid sidan av hockey så då blev det så.

Säsongen därpå återkom Kalix – och då föll alla bitar på plats. Och sedan dess har ”JP” alltså varit en härförare och ledare i klubben.

Och han märker hur klubben – steg för steg, år för år – tagit små kliv framåt.

– Vi har väl gått till Allettan alla säsonger  utom en, och det är ju en sak. Men framförallt är det stor skillnad jämför med för jag kom hit i hur Kalix agerar utanför isen, allt har blivit mycket proffsigare och mer seriöst. Det känns verkligen, och jag har ju en hel del att jämföra med efter mina år söderut, att vi närmar oss de andra klubbarna där.

De var också därför – för den starka framtidstron – som ”JP” skrev på ett treårskontrakt med Kalix i mars 2020.

Men du kan väl knappast ha saknat andra, fetare anbud?

– Nja, men varför ska jag byta till en annan klubb i samma liga? Och kanske rycka upp familjen igen? Vi flyttade ju sjukt mycket där för några år sedan och var trötta på det. Det är klart att skulle det komma ett dundererbjudande ekonomiskt så kanske….men det har det inte gjort och nu har jag två säsonger kvar här och ser fram emot det.

Men sliter inte alla resor – ni har ju en hel del tuffa, långa bortamatcher under en säsong?

”JP” skrattar.

– Man är van med resor här uppe. Men visst, när man kommer hem 02.30 en vardag med en blöt hockeytrunk och barnen väcker en 06.00 och man sen ska upp och jobba…det är inte så jäkla roligt alla gånger.

–…men den här säsongen är ju ändå rätt lugn med resor. Jag minns ett år när både Sollefteå, Brunflo och Kovland var med i ligan. DÅ kan vi snacka tuffa bortamatcher.

Till den här säsongen komprimeras höstens seriespel i Hockeyettan och 18 omgångar ska spelas från 1 oktober till 24 november.

”JP” är positiv till det.

– Perfekt, då blir det minde träningar.

Till sist: Hur bra blir Kalix i vinter då?

– Det är svårt att säga redan nu, försäsongen säger inte mycket för mig. Vi har tappat en hel del bra spelare, men också fyllt på med bra nyförvärv, jag spelar med nye backen Robin Liljekvist (bjässe på 206 cm från Huddinge) och jag ser ut som en dvärg bredvid honom, haha. Men det ska väl också in ett par gubbar till innan serien börjar. Det är klart att det är Allettan som gäller till att börja med.

Och den långsiktiga drömmen med Kalix?

– Det är att gå upp i Hockeyallsvenskan innan jag slutar.

Text: PeO Larsson

***

Namn: Johan Pettersson. Ålder: 32. Familj: Sambon Sara och barnen Melker, 7, och Wilma, 9. Bor: Hus i Kalix. Jobbar: säljare på Team Sportia. Klubbar i karriären (i ordningsföljd): Kalix, Luleå (J18 och J20), Mariestad, Almtuna, Oskarshamn, Vita Hästen, Karlskrona, Mariestad, Kristianstad, Mörrum, Kiruna IF, Kalix (2014-), Modo (sex matcher på lån våren 2020). Matcher/poäng i grundserien i Hockeyettan: 376 matcher/324 poäng.

FEM SNABBA FRÅOR TILL KALIX-STJÄRNAN 

1) Vem är norra seriens bästa forward?

– Jag skulle säga Magnus Isaksson, Piteå.

2) Vem kör med mest ”trashtalk” i norra serien? 

– Solklart Isak Nordanstål, Kalix. 

3) Vilken spelare blir viktigast för Kalix i vinter?

– Jag tror inte vi kommer ha nån/några spelare som är superviktiga utan vi kommer vara en lagmaskin som är väldigt beroende av alla, men mannen som står längst bak är alltid en viktig kugge för att gå långt under en säsong så jag säger målvakterna.

4) Vem är den bäste spelare i Hockeyettan du mött genom tiderna?

– Jag måste säga Conny Strömberg som profil. Bästa spelaren är nog Bates Battaglia (spelade i Karlskrona 2011-2012). 

5) Vilket lag går upp i Hockeyallsvenskan i vår?

– Oj, du frågar en som har nog att hålla koll på alla spelare i sitt egna lag, haha. Men Östersund har varit en kandidat i många år så jag tror att snart är det deras tur. 

 

Kalix nyförvärv Robin Liljekvist i intervju