”Det är fantastiskt att få vara en del av den här satsningen”

Ishockeyn har tagit André Smulter, 44, till ställen som London, Tokyo, Bergen och nu senast: Landsbro. Men efter fyra år nere i Småland har den 44-årige finländaren från Vasa nu kommit upp till Upplands Väsby, för att vara med på Brödernas/Väsby satsning. 

André Smulter har varit i Upplands Väsby i några veckor nu sedan ankomsten till Brödernas/Väsby, och så här summerar 44-åringen från Finland sin första tid i föreningen:

– Spontant, så känns det jättebra. Jag tycker att jag kommit in i det bra, fast jag inte varit med så mycket ännu. 

– Jag tycker att grabbarna jobbar stenhårt varje dag med träningen. 

Du kommer närmats från fyra år i Småland. 

Hur är det att vara här i Upplands Väsby? 

– Det är trevligt att bo på ett lite större ställe, se lite fler människor, även om jag trivdes bra där nere i Landsbro. 

Skulle du säga att du är en storstadskille? 

– Både och. Jag växte upp ute på landet i Finland. Sedan har jag bott i London, Tokyo, och Bergen i Norge, så jag har bott lite både och. 

LÄS MER: ”Jag är jäkligt taggad”

Vad lockar med satsningen här? 

– Först och främst är det fantastiskt att få vara en del av en jättesatsning mot allsvenskan. Sedan är det här en klubb som gått bra under en längre tid.

– Nu försöker vi steppa upp ännu ett steg och verkligen ta klivet, och det är klart att det sporrar. När man var spelare, och nu som ledare, så är den ultimata framgången att ta sig hela vägen.

Hur skulle du beskriva din roll? 

– Jag är en del i tränarteamet, och kommer att ha ansvar över powerplay, boxplay, tekningar – ja, över special teams, kan man säga. 

– Sedan har jag hand om fysträningen, också.

– Det är vi tre (ihop med Markus och Jesper), och Tom, som är med på nästan daglig basis.

Så man kan säga att ni är… fyra? 

– Ja, egentligen. Det är tre tränare, men Tom är väldigt delaktig. Han tittar mycket träningar och matcher. Vi bollar olika saker med honom. 

Vad är du för typ av coach, skulle du säga? 

– Jag tycker att jag är väldigt positiv – och mig själv. 

– Jag vill vara ganska nära spelarna på det viset att… Det är klart att man kan bli arg, och det har blivit en och annan utskällning genom åren, men tycker ändå att jag blivit lugnare med åren. 

– Jag vill jobba nära spelarna, bygga ett ärligt förtroende utan att behöva skrika och gorma, utan man ska förtjäna sin respekt, genom att visa att man kan grejer, och att man behandlar folk med respekt. 

Hur ser din hockeybakgrund ut annars? 

–  Vaasan Sport är min moderklubb. Där spelade jag tills jag var 20 år.

– Sedan har jag spelat på jättemånga ställen i Sverige; Kalmar, Hudiksvall, Troja-Ljungby och Gislaved. Jag har även spelat i Norge ett par säsonger, jag var i England tre år, Italien ett år. Jag var i den asiatiska ligan ett år, och sedan tillbaka i Sverige. Sedan var jag spelade tränare hemma i Finland i sex år innan jag lade av.  

LÄS MER: ”Vi ska tycka om att vara favoriter”

Du har ju varit på många ställe. 

Vad har du samlat på dig för erfarenheter genom åren? 

– Väldigt mycket.

– Både Italien och England var väldigt influerad av USA och Kanada. Jag hade kanadensiska tränare under alla de fyra åren jag var där.

– Sedan har jag haft både svenska och finska tränare. Man har försökt ta med sig lite bra delar från lite olika ställen.

– Framför allt så har jag vuxit mycket som människa. Man har fått bo i olika kulturer och träffa många olika människor. Man har lärt sig väldigt mycket som jag tycker man har nytta utav – inte bara i hockeyn, utan även i livet också. 

Då kan du många språk, då? 

– Ja, jag pratar svenska, finska och engelska. Tyska brukligt. Estniska, men det är nästan samma som finska. Lite japanska och kinesiska, men det ska vi inte prata om. 

– Men tyska skulle jag nog klara mig bra på. Jag skulle nog kunna klara av att coacha ett lag i Tyskland. 

Det är så? 

– Ja, men det tror jag. 

Till sist: Är det något du vill tillägga? 

– Bara att det är roligt att vara igång, och vi ska gnugga på varje dag för att bli bättre, det är det det handlar om. 

Mikael Einarsson