Sollentuna HC säger nej till nya seriemodellen

Sollentuna HC är, tillsammans med övriga föreningar från Region Öst, starkt kritisk till hur Hockeyettans nya seriemodell ska se ut. Tillsammans har vi skickat ett öppet brev till Ishockeyförbundet, där vi presenterar en rad brister i det nya förslaget.
Se nedan. 

Vi föreningar i Hockeyettan från Region Öst är kritiska till förslaget till ny seriemodell.

Vi menar att processen har haft stora brister, då inte fler föreningar har getts tillfälle att komma till
tals. Vidare menar vi som har deltagit i arbetet med referensgruppen att det tänkta resultatet av
processen redan var förutbestämt, vilket har försämrat möjligheten till en öppen och konstruktiv
dialog.
Det finns flera allvarliga brister i den föreslagna förändringen:

1. Ingen heltäckande kostnadsanalys

Ingen grundlig analys över de befarade ökade rese
och logikostnaderna för föreningarna har genomförts. I stället har enbart ad hocdiskussioner med enskilda observationer förts, vilket är
otillräckligt för att fatta ett så omfattande beslut som påverkar e
tt stort antal föreningar i sån omfattning.
2. Ökade personalkostnader
Spelarkostnader har nämnts som en möjlig finansieringskälla (att de skulle minska) genom
förändringen till två serier, men detta resonemang är direkt motsägelsefullt. Med fler och längre resor
samt övernattningar borde risken vara påtaglig att personalkost
nader snarare att öka, eftersom spelare och ledare i större utsträckning kommer att behöva ta ledigt från sina civila arbeten. Det innebär ökade ersättningar för förlorad arbetsinkomst, vilket få föreningar har ekonomisk kapacitet att hantera ovanpå ökade resekostnader.
3. Föreningars ekonomiska situation tas ingen hänsyn till
Ingen analys har gjorts av föreningarnas möjlighet att absorbera dessa ökade kostnader. Cirka
25% av föreningarna i Hockeyettan befinner sig i kontrollår 1 eller 2, vilket innebär att deras ekonomiska situation redan är pressad. Att påföra ytterligare ekonomiska bördor är därför oansvarigt och potentiellt skadligt för ligans framtid när dessutom den genomföra enkäten snarare pekade på att många föreningar önskade lägre resekostnader.
4. Ingen påverkan på kvalitet eller intresse
Argumentet att två serier skulle höja kvaliteten och intresset för ligan saknar grund
givet 40 lag i 2 eller 4 serier. Det är inte antalet serier, utan antalet lag, som är avgörande. En minskning av antalet lag strider dessutom sannolikt mot Hockeyettans stadgar, där det tidigare angetts att ligan ska bestå av 40 lag. Vid samma antal lag, oavsett serieindelning, kommer kvaliteten och intresset sannolikt inte att förändras.

5. Orealistiska förväntningar på TV
avtal
Det framförs att den förväntade ökade kvaliteten ska förbättra möjligheterna till ett bättre TV
avtal. Men det finns inga konkreta siffror från eventuella mediepartners som stödjer detta påstående. Att fatta beslut baserat på hypotetiska antaganden utan ekonomiskt underlag där vi vet att kostnaderna kommer att öka är kortsiktigt och riskabelt.
6. Färre utbildningsplatser för juniorer
Det hävdas att antalet utbildningsplatser ska öka med den nya modellen, men i praktiken är det
motsatsen som är mer sannolik. Med färre lag kommer också antalet platser för unga talanger att
minska. Dessutom har flera av de större föreningar idag få yngre
spelare i sina trupper och förlitar samtidigt i vissa fall på utländska spelare. Den föreslagna förändringen riskerar att ytterligare försvaga juniorverksamheten i landet, speciellt i Region Öst där kostnaderna bedöms öka dramatiskt för föreningarna.
Samtliga föreningar i Region Öst är eniga om att detta kommer att slå väldigt hårt mot samtliga lag i Hockeyettan Östra, där förutsättningarna för att bedriva verksamheten är sämre i konkurrensen med många andra aktiviteter och idrotter. Det riskerar att på sikt påverka intresset för ishockey i regionen i stort och Stockholmsområdet, såväl på ungdoms, junior och seniorsidan.

Sammanfattningsvis anser vi att processen för att ta fram en ny seriemodell bör omstartas i god tid
inför säsongen 2026/2027. Processen måste vara mer inkluderande och lyhörd, utan ett färdigt utfall

 

som styr riktningen. Det krävs en seriös, heltäckande analys av kostnader, ekonomisk bärkraft,
påverkan på kvalitet, samt möjligheten att säkerställa en hållbar utveckling för både föreningar och

unga spelare.

Vi föreslår därför att Svenska Ishockeyförbundet tar ett steg tillbaka, lyssnar på föreningarna och

säkerställer att beslut grundas i verkliga fakta och genomarbetade analyser.