Mittperioden sänkte Sura i matchen mot Lindlöven

Surahammar förlorade onsdagens bortamatch mot Lindlöven med 4-7, och det var en på många sätt miserabel mittperiod som förstörde kvällen. Med ett hafsigt och oansvarigt försvarsspel gav man bort matchen till sina motståndare.

Det är svårt att peka på exakt vad det är som är fel, men det börjar bli en ful vana att våra killar i match efter match bygger sin egen uppförsbacke genom att med ett ganska undermåligt spel i egen zon skapa målchanserna åt sina motståndare. I onsdagens match mot Lindlöven blev det tydligt att vi även mot jämnbördiga motståndare hittar vägar att tappa matchen. Ofta på grund av att vi är lite tunna framför eget mål och låter våra motståndare få både en och två chanser att peta in pucken.

Första perioden var slarvig från båda håll och spelet böljade fram och tillbaka som om det vore en lågkvalitativ långboll i andradivisionens Davis Cup. Lindlöven tog ledningen med 1-0 i powerplay och Sura kvitterade genom Felix Filipsson. Lindlöven tog sen tillbaka ledningen när man gjorde 2-1 efter att vi onödigt tappat puck på defensiv blålinje. Fler mål föll inte och vi gick till vila med ett måls underläge. Skotten 16-10 till Lindlöven.

Andra perioden blev en målrik men fortsatt spelmässigt svag historia. Sura kvitterade till 2-2 genom Marcus Lindström och där kändes det som att vi hade något bra på gång. Vi hade flyttat upp spelet och skapat flera farliga chanser mot William Kias i Lindlövens mål. Men istället för ledning så blev det uppförsbacke när vi på förhållandevis kort tid släppte in såväl 2-3, 2-4 och 2-5. Efter Lindlövens fjärde mål fick Malte Eriksson nog och ersattes av Jonas Eneroth. Om det var i besvikelse över sin egen insats eller om det var frustration över sina egna spelares förmåga att kasta honom till ”vargarna” som ledde fram till målvaktsbytet låter jag vara osagt. Men vi var omständliga i egen zon och tog ofta konstiga utflykter framför Malte istället för att via sargen spela oss ur eget försvarsområde.

Sura reducerade till 5-3 när Albin Pettersson vispade in pucken i powerplay, och Lindlöven ökade på till 6-3 innan vi gick till vila efter två perioder. Skotten 19-11. När tredje perioden började var det uppenbart att Sura släppt handbromsen i jakten på kontakt. Vi trummade på rätt så bra och parkerade långa stunder i Lindlövens zon utan att få betalt för mödan. Men en viss ljusning skulle komma när Lindlövens Oliver Arle Östergren drog på sig ett matchstraff efter en ful slashing på Sebastian Tellström Jovicic och gav oss ett fem minuter långt powerplay.

Var detta kanske den nyckel vi behövde in i matchen?

Ja, trycket från våra killar blev i alla fall ännu hårdare och chanserna radades upp. Men förutom en reducering till 6-4 genom August Sandell gav det numerära överläget ingen utdelning mot duktige Kias i hemmalagets mål. Med vår egen burväktare Eneroth i spelarbåset i jakten på ytterligare ett reduceringsmål kunde Lindlöven istället punktera matchen när de i en intensiv Surapress snodde åt sig pucken och kunde sätta 7-4 i tom bur. Återigen konstaterar vi att killarna gör en hel del bra grejer och håller fanan skapligt högt både i första och tredje perioden. Därför är det också lite extra trist när vi i match efter match hamnar i korta perioder där våra misstag helt dödar matcher och våra chanser till poäng.

Nu hoppas vi att killarna tar sig samman och får avsluta Allettan snyggt så att en i grunden fin säsong inte glöms bort och bleknar på grund av en Alletta som präglats av en enda lång förlustrad.

Lindlövens IF-Surahammars IF 7-4 (2-1, 4-2, 1-1)
Skotten: 47-38 (16-10, 19-11, 12-17)
Utv Lindlöven 1×5, 1×20, 4×2 min. Sura: 3×2 min
Publik: 266

Text och foto: Mattias Forsberg

Obs! Detta är en kommenterande text. Åsikter, reflektioner och analyser är skribentens egna och behöver inte nödvändigtvis spegla föreningens.