Carl-Johan Sjögren på isen – och utanför. FOTO: LEIF HELLERIN OCH PRIVAT

”Många tycker nog att det är en svaghet och lite pinsamt…” * Ligaveteranens nya jobb – vill hjälpa andra * Berättar om tårarna i våras * Klipp!

Carl-Johan Sjögren gjorde tolv säsonger och nästan 500 tävlingsmatcher i ligan.

Nu vill han hjälpa yngre spelare utanför isen.

– Jag har alltid varit intresserad av det mentala spelet och hur det påverkar en som spelare och människa, men jag tror många kan känna att det är pinsamt och lite genant att ta hjälp av någon expert, säger han.

STÖTTA DITT LAG – KÖP ABONNEMANG PÅ HOCKEYETTAN PLAY!

 

Tårarna har torkat.

Carl-Johan Sjögrens tack och farväl till Hockeyettan i våras blev en känslosam historia när Troja-Ljungby försvann ut ur slutspelet.

– Ja, det var tufft, säger han. Jag var ju förberedd på det och kämpade emot länge, men till slut gick det inte längre, säger han nu med ett knappt halvårs distans till karriärens sista match.

Men han påminns ändå om ögonblicket – se det rörande klippet HÄR – då och då.

Blanda annat av sonen Sigge, 3 år, som kommer ihåg pappas tårfyllda farväl till sporten i mars. 

– Han sa häromdagen ”pappa gråta och spela hockey” så han minns det mycket väl. Där ser man vad det gett honom, det här berör ju inte bara en själv, säger C-J Sjögren till hockeyettan.se.

Nu då? När lagen gått på is och en ny säsong närmar sig? Här är känslorna nu?

– Ja, jo, klart man kan sakna det där och folk runt omkring har väl frågat om jag inte ska börja lira igen, säger han.

Men han viftar också snabbt bort en comeback. 

– En av mina styrkor har alltid varit att gör jag något så är det till hundra procent. Jag skulle inte klara av att spela i tvåan eller trean. Jag skulle ställa så höga krav på mig själv och alla andra att det bara skulle sluta med bråk, säger han och skrattar.

För Carl-Johan Sjögren, 33, som gjorde sex raka säsonger i Troja-Ljungby, blev ändå övergången till ett liv utan en egen karriär att tänka på väldigt mjuk.

Han tillträdde i våras en tjänst som som ansvarig för juniorverksamheten och sportchef för U16 och J18 och J20.

Det innebär, bland annat, tre morgonträningar med NIU i veckan. 

– Jag måste erkänna att jag fått en ny bild av det här. I en sån här juniorsatsning ser man liksom grunden i allting. Kan jag ge dom här unga spelarna bara lite råd och vägvisning av det jag själv lärt mig själv som spelare är det förhoppningsvis bara bra och lärorikt för dom, säger han.

* Kommer du stå i båset på matcherna också?

– Nej, det är inte tanken, vi har duktiga coacher i alla lagen. Jag får bli en sån där expert från läktaren, en sån som man aldrig tyckte om när man själv spelade, säger han och skrattar igen.

Ligaveteranen hoppas också att han kan tillföra en hel del utanför isen. Han har ett eget företag som inriktar sig på mental träning.

– Första gången jag själv tog kontakt med en mental coach (Kjell Enhager) var när jag drog över till USA 2010 och så jag har själv jobbat med det i nästan 15 år.  Jag har alltid varit intresserad av det mentala spelet och hur det påverkar en som spelare och människa. Jag tror inte det är slumpen som avgör hur bra man blir. 

Han fortsätter:

– På toppnivå i SHL och HockeyAllsvenskan finns det hjälp i klubbarna, men här i tredjeligan i Sverige är det inte alls samma resurser runt lagen. Jag tror att gemene man tänker ”det här rör inte mig” eller ”det där behöver inte jag”. Många vill inte inse att de kanske behöver hjälp.

* Utveckla.

– Många gånger är det skallen som inte hänger med. Varför får han chansen och inte jag? Det handlar inte bara om dig som hockeyspelare. Det handlar lika mycket, eller ännu mer, om människan bakom och att kunna att ta det till nästa nivån och kunna leverera på den nivå man vill göra.

* Är det kanske lite tabu att prata om det här med det mentala?

– Skam är kanske fel ord att använda, men många tycker nog att det är en svaghet att söka hjälp. Behöver verkligen JAG ta hjälp av en mental tränare?  Ja, det är kanske lite pinsamt och genant att ta hjälp av någon. Man tror att man kan lösa det själv, men fler skulle våga ta hjälp av experter. 

Han fyller snabbt på med flera frågeställningar. 

– Hur skapar jag bättre förutsättningar för mig själv för att lyckas?  Finns det en slump eller kan jag göra något åt det själv? Varför kan man inte vara i ”flow” hela tiden och inte bara ett par-tre matcher i taget? Hur ska man behålla den vågen?

Sjögren betonar gång på gång att han inte gör det här för egen vinning eller för att få mer klienter.

– Absolut inte. Det finns massor av duktiga mentala rådgivare där ute som är bra mycket bättre än vad jag är. Jag vill bara uppmana att spelare vågar ta steget och söka hjälp. 

Han skrattar igen. 

– Mitt mål är egentligen att jobba bort mig själv så spelarna klara sig själva sedan…

* Och om det kommer någon som vill prata om mental ohälsa?

– Det har dykt upp vid nåt enstaka tillfälle, men jag sitter inte på den expertisen. Då föreslår jag att min klient går vidare till dom som kan den biten mycket bättre.

Han fortsätter:

– Sen tror jag det är viktigt att komma in och jobba med och mot föräldrar och tränare också, inte bara spelare. Det tror jag är minst lika viktigt.

* Hur många i Hockeyettan tar mental hjälp av rådgivare, tror du?

– Det är svårt att säga, men jag vet att det finns både lag och individer som gör det.

***

Vi växlar avslutningsvis över till lite sport igen när vi ändå har tagit ett surr med en spelare som landade på 319 poäng på 432 seriematcher i ligan.

* Vad tror du om Troja-Ljungby den här säsongen – hur långt kan dom nå?

– De har ett spännande och ungt lag och kan mycket väl gå långt den kommande säsongen. En intressant blandning av spelartyper som jag både hoppas och tror kommer ta sig tillräckligt långt för att slåss om den allsvenska platsen i vår.

* Till sist: vi vet att det är över ett halvår dit…men vilka lag kommer slåss om den enda allsvenska biljetten i vår?

– Jag tror och hoppas att Troja kommer vara en av kandidaterna. Sen ska jag vara ärlig och säga att jag har lite dålig koll, då jag inte sett så mycket matcher på försäsongen…

– Men ska man bara kolla till lagbyggen så tror jag Karlskrona, Hudiksvall och Visby kan bli farliga i ett slutskede. Brödernas/Väsby har jag inte jättebra koll på, men de satsar som vanligt antar jag, så dom lär säkert vara med. Sen verkar ju Halmstad, igen, ha fått ihop en bra trupp och de kan nog stiga upp som en darkhorse under slutet.

Text: PeO Larsson

LÄS MER: 15 frågor till Carl-Johan Sjögren

KLART: Så avgörs slutspelet i Hockeyettan våren 2025 * Kvalserien slopas – rakt play off * Guide och alla datumen