Ännu ett derby utan seger

Brödernas/Väsby tappade en 2-0 ledning i den sista perioden och ännu en gång släppte laget in en sen kvittering. Med femtiotre sekunder kvar vann Vallentuna duellen framför kassen och slog in 2-2. I övertiden var Brödernas/Väsby klart vassast men i straffläggningen var det hemmalaget som gick segrande ur striden.

– Jag är jättebesviken och känner inte alls igen mitt lag idag. Första perioden är slarvig, och spelet med puck lämnar en hel del att önska. Det hjälper inte heller att vi knappt vinner några närkamper. Andra blir sönderblåst med utvisningar och vi får spela mycket boxplay. Däremellan lyfter vi vårt spel i fem mot fem och får lite längre anfall. Tredje tänker jag inte ens kommentera, vi gör säsongens sämsta insats idag. Nu gäller det att vi ser oss själva i spegeln, kommer ihop som lag, tar lärdom av det här och kommer ut starkare och bättre till lördagens match, säger tränaren, Jesper Kemi.

En pigg inledning av Brödernas/Väsby men ganska många minuter av halvdant spel summerar gästernas första period ganska bra. Den pigga starten gav ett jätteläge redan i den tredje minuten då Jacob Samuelsson hittade fram med diagonalpassning till Marcus Kivelä Carlzon. Den från AIK inlånade målvakten i Vallentuna, Simon Carlsson stod dock för en fin benparad och förhindrade ledningsmålet.

Han fick dock ge vika några minuter senare då Erik Aterius mycket förtjänstfullt stod för ett bra arbete framför kassen. Det gav ordentlig skymning och när sedan Daniel Carlqvist drog iväg ett skott mot mål så gick den hela vägen in i nätet, efter att målvakten aldrig hann se pucken.

Men två raka utvisningar på Brödernas/Väsby gjorde att laget tappade rytmen i spelet. Vallentuna stod då också för bra spel i de numerära överlägena med många avslut mot Victor Olsson. De fick faktiskt också in en puck men som blev bortdömt p g a spelare i målgården.

Hemmalagets goda spel i de numerära överlägena tog de även med sig till fortsättningen. De kändes lite hetare än Brödernas/Väsby som först mot slutet av perioden hittade tillbaka till lite offensiv zontid. Då frestade man hemmalaget med ett par hyfsade avslut men det var ändå med viss besvikelse över spelet som gästerna gick in till den första periodvilan.

Mittakten präglades av utvisningar och då främst från Brödernas/Väsby. Gästerna drog på sig en utvisning på självaste slutsignalen i den första perioden och tog sedan tre utvisningar till under andra periodens första elva minuter. Otyg givetvis och gyllene möjligheter för hemmalaget att komma tillbaka in i matchen. Men gästerna försvarade sig med såväl näbbar som klor och spelade exemplariskt spel i de numerära underlägena.

Mellan alla dessa utvisningar passade även gästerna på att utöka sin ledning. Ett längre anfall från Brödernas/Väsby gjorde att Vallentuna tappade bort i markeringsspelet och då hittade Filip Barklund fram till Lucas Feuk med en riktigt fin passning som skar genom Vallentunas centrallinje. Feuk som precis hade bytts in, hade smugit sig undan bevakningen och sedan styrde han in passningen från Barklund, som precis hamnade mellan benen på hemmamålvakten.

När väl alla utvisningar hade lagt sig i perioden så spelade Brödernas/Väsby betydligt bättre även i fem mot fem spelet. Laget fick till längre anfall och hade bättre fart och tajming i spelet.

Men de goda tendenserna försvann per omgående i den sista perioden som blev gästernas klart sämsta för kvällen. Det var inte mycket som fungerade i lagets passningsspel där ett högt pressande Vallentuna vann många gratispuckar på grund av gästernas slarv. Det kastades puckar till både höger och vänster och något lugn skapades aldrig i spelet.

Tränarna tog en relativt tidig timeout men trots det föranleddes Vallentunas reducering till 2-1, efter just slarv i lagets första passning. Det gjorde att Vallentuna kunna behålla pucken i offensiv zon, få iväg ett skott och sedan ta två returer innan Victor Olsson till sist tvingades kröka rygg.

Men efter målet tog ändå Brödernas/Väsby bättre tag i spelet. Vallentuna kunde inte längre trycka tillbaka laget utan nu kom man bättre upp i offensiv zon. Men något större tryck mot hemmakassen blev det aldrig. Inte ens när laget fick spela ett numerärt överläge med drygt fem minuter kvar av den sista perioden. Det har lite gått troll i det spelet för det kändes aldrig farligt där pucken mest spelades runt och där få vågade ta några avslut.

Med mindre än två minuter kvar av matchen plockade Vallentuna ut sin målvakt när laget hade skapat sig ett längre anfall i offensiv zon. Ett övertag som de till slut aldrig släppte och med mindre än minuten kvar skickades pucken in mot mål. Där mötte en hemmaspelare pucken på tennis och sedan vann de ännu gång två returer, innan kvitteringspucken var inspelad.

I övertiden sedan spelade äntligen Brödernas/Väsby lite bra offensiv hockey igen. Puckinnehavet var stort och det skapades även chanser där Filip Bratts avslut var närmast. Men närmare än hans skott i den inre stolpen, kom aldrig laget. I straffläggningen bjöds det på närmast tafatta försök men i den sextonde straffen kom till slut målet som gav hemmalaget bonuspoängen.

Sammanfattningsvis så känner man en stor besvikelse efter matchen och framför allt efter hur svag lagets sista period var. Att tappa en tvåmålsledning på det sätt man gör, är inte annat än underkänt. Det var få i laget som gick i bräschen och där väldigt många istället åkte och gömde sig ute på isen.

Grisligan

Victor Olsson var ännu en gång på god väg att ta segern till Brödernas/Väsby men inte ens han kunde till slut stå emot Vallentunas sista forcering. Han blev nästan lämnad själv vid båda insläppta målen och kan inte alls lastas för dessa. Han stod istället återigen för en väldigt solid insats och tar hem tre grisar för insatsen.

Två grisar tilldelas Filip Barklund som var gästernas främsta anfallsvapen tack vare hans goda fart och vilja vilket gjorde att han var inblandad i båda lagens mål via målgivande passningar.

Sista grisen ges till urstarka Calle Åsell som slet oerhört tappert, framför allt i de många numerära underlägena. Arbetsinsatsen går det verkligen inte att klaga på och fler måste ta rygg på den för att vi ska kunna komma upp i nivå igen.

Omnämnanden skänks sedan slutligen till Filip Rydström, Daniel Carlqvist samt till Erik Aterius som också stod för stabila insatser.

Vid pennan

Krister Holmgren

Foto: Mikael Einarsson Nisser