Bakom masken på Hudiks målvakter

Hudik Hockey kommer nu från en oväntat jämn match – men ändå med tre viktiga poäng – från bortamötet med bottenlaget Örnsköldsvik till en ny intressant ”dubbelhelg” i Holmen Center.

Det handlar nu om Kalix på lördag och överraskningslaget Kiruna på söndag och båda matcherna börjar 16.00.

Inför helgens matcher har vi tittat in ”bakom masken” på HHC:s båda målvakter Isak Johansson och Oskar Spinnars-Nordin. På sju matcher har de bara släppt in 15 mål, men då ska vi ha i minnet att åtta av målen – har kommit i boxplay, med en eller två spelare mindre på isen.

I boxplay däremot har HHC inte fått till det och det är bara Clemensnäs som har sämre statistik i norra Hockeyettan. HHC:s åtta insläppta på 21 boxplay är förstås långt ifrån det man förväntar sig.

Bildtext: #31 Isak Johansson. Foto: Lars Sundin

Isak Johansson, 23, kom som lån från Almtuna till HHC i slutet av förra säsongen och gjorde ett starkt intryck i slutspel och kval. Pojkåren tillbringade han i Arlanda Wings och kom sedan till Almtuna 2016 för spel i J18 och J20, något som senare ledde fram till 11 allsvenska matcher. Han har också provat på juniorhockey på andra sidan atlanten.

Oskar Spinnars-Nordin är 21 år och har sitt ursprung i Bollnäs IS. Därefter blev det juniorspel i Mora i tre säsonger innan även han provade lyckan i USA och Kanada. Förra säsongen spelade han i ettan med Strömsbro.

Varför blev ni målvakter?

– Jag blev det nog för att brorsan Måns var det. Han har ju faktiskt spelat en kort period här i Hudik. Jag provade lite även som ytter när jag var liten, men sedan blev det i målet. Jag blev extra tänd på det när vi fick in en ny målvakt. Då ville jag visa att det var jag som var målvakt i laget, berättar Isak Johansson.

– Men jag minns första matchen. Jag släppte in 10 mål och då var det inte så roligt, men i andra matchen gick det bättre och då blev jag tänd igen, minns han.

– Det var ungefär lika för mig, konstaterar Oskar Spinnars-Nordin. Brorsan var målvakt, men slutade väl vid ungefär 16 år och då fortsatte jag på det spåret. Det var nog så att ingen annan ville stå i målet, så då blev det jag. Pappa (Dan Erik Nordin) spelade i Bollnäs och senare i Linköping och Modo, så det kändes naturligt att välja hockey. Men i ungdomsåren växlade jag mellan utespel och att stå i mål, berättar han. Det var väl något år före TV-pucken som man gjorde valet att bli målvakt.

Bildtext: #72 Oskar Spinnars Nordin. Foto: Lars Sundin

Nu, sådär tiotalet år senare, är Isak och Oskar både lagkompisar och konkurrenter i HHC. Nu ska de tävla med varandra om speltid samtidigt som de förväntas stötta och hjälpa varandra.

Hur går det till?

– Jag tror det är viktigt att ha en bra relation. Och så får man tävla och ändå hoppas att han gör en bra match när man själv står i båset, säger Isak Johansson. Man kan ju inte stå där och hoppas att han släpper in sju mål för att man själv ska få spela. Så fungerar det inte.

– Det känns bra mellan oss och att vi har den filosofin att vi önskar att den andre ska bli bättre. Det tjänar båda på, menar Oskar Spinnars.

– Om vi tänker oss att vi ska gå långt så måste man stötta varandra och försöka jobba tillsammans och vara kompisar, understryker han. Det är det moderna sättet. Förr kanske de oftare var fiender.

När får ni veta vem som ska stå?

– Det brukar vara dagen före match. Man måste visa på sista träningen att man vill spela, säger Oskar.

Om jag till slut tvingar er att själva kort säga vad ni är bäst på. Hur låter det då?

– Jag är väl rörlig och rätt snabb. Det är väl en styrka jag försöker utnyttja. Och när det blir det man kallar panikräddningar så är jag tillräckligt atletisk och vig för att klara det, konstaterar Oskar Spinnars-Nordin.

– Jag har nog bra tålamod och vill vänta ut motståndaren Jag vill inte gå för tidigt. Jag är nog jäkligt tråkig som målvakt som inte gör sådana där flashiga räddningar. Man vore kanske coolare om man kastade sig ibland, menar Isak med glimten i ögonen.

Ja, där har ni dem – de två som delar målvaktsjobbet i Hudik Hockey. Det finns mer att berätta, men frågan är om någon ens orkar läsa ända hit. Nå’n gång måste man sätta punkt och då gör jag det nu.

Vi ses på lördag och söndag.

Skribent: Lars-Gösta Larsson

Foto: Lars Sundin