Supersupportrarna Thea och Marie följer Goiset i vått och torrt

Thea och Marie är två riktiga supersupportrar.

De missar inte en enda match – varken hemma eller borta.

De tar semester från sina jobb, byter arbetspass och ändrar kalasdagar – allt för att kunna stötta Goiset på bästa tänkbara sätt.

”Om vi så åker ned i division 4 så kommer jag och mamma att stå på läktaren och heja på grabbarna”, säger Thea.

De två har följt Mörrum Hockey i tio-tolv år, och lagt ned åtskilliga tusenlappar på entrébiljetter, bensin, övernattningar och hamburgare i diverse ishallar runt omkring i landet.

I år har de inte missat en enda sekund av Goisets seriespel. Knappt förra säsongen heller. I februari, när Mörrum slogs som mest intensivt för sin överlevnad, satte de två fantasterna sig i bilen och åkte hela vägen till Forshaga i Värmland och Eskilstuna. Det blev en resa på ungefär 125 mil på två dagar. Gissa om Mörrums spelare blev förvånade när de kom ut på isen och upptäckte att de hade en liten klack med sig!

Thea gjorde en video av resan som ni kan se här under.

”Oftast är det bara jag och Thea i bilen. Ibland har vi samåkt med andra. Men för det mesta är vi själva. Mattias och Morgan är två andra supportrar som också åker på en massa bortamatcher, men det har aldrig blivit att vi har samåkt med dem. Helst hade vi förstås åkt i en supporterbuss, men det är så dåligt intresse, så det händer ju nästan aldrig att det ordnas några sådana resor längre”, säger Marie.

Resorna till Goisets kommande bortamatcher, mot Vimmerby, Halmstad och Borås, är redan inplanerade och spikade.

”Ja, allt är klart. Med våra jobb och så”, säger Marie.

”Man kan nog säga att hockeyn styr våra liv”, säger Thea.

Trots en rad förluster och en del misströstande bland fansen i Jössarinken har Thea och Marie inga planer på att ge upp och stanna hemma. De tycker det är värt all möda och ekonomiska uppoffringar att stötta laget, i hemmahallen såväl som på bortaplan.

”Även om det går tungt och vi förlorar, så känns det alltid som att vi har en chans i nästa match. Jag tror att det här laget kan bli bra på sikt. Vi ska bara klara av att hänga kvar den här säsongen, men det brukar vi kunna fixa. Mycket hänger på självförtroendet, kan vi vinna en match eller två så tror jag det kan lossna för grabbarna”, säger Marie.

”Absolut. De krigar ju jättebra för det mesta och till slut måste det ge utdelning”, säger Thea.

Kärleken till Goiset har heller inte varit obesvarad. När Thea tog studenten i somras blev hon glatt överraskad när Marcus Paulsson, Martin von Schoultz, Mathias Kemppi samt Filip och Tobias Brahm anslöt till festen. Uppklädda i sina matchtröjor förstås.

Just Pålle är en favoritspelare hos de två tjejerna. Men det finns flera.

”John Henrion stack ut. Han gillade jag. Han kunde hitta målet. Martin mellan stolparna gillar vi också. Adam Ingvarsson förstås. Med sitt hjärta i klubben. Han är så lugn och ser alla i sin omgivning. Jag hoppas verkligen han kan vara med snart igen. Khalid är grym och Vilmer är helt ny i laget men gör allt så bra”, säger Marie.

Thea fyller i:

”Du får inte glömma tvillingarna, mamma. De var också lite favoriter. Markus Eriksson var snabb och gjorde mål för några säsonger sedan. Och så Dave Lindarv! Jack Stjernquist, måste ju nämnas, som han krigar!”

De två supportrarna vet hur viktigt publikstödet kan vara och efterlyser flera åskådare, både till Jössarinken och till bortamatcherna.

”Folk på läktarna kan verkligen göra skillnad! Vem hade trott att vi skulle slå KHK borta förra året? Jag är helt säker på att klacken spelade en stor roll för den segern”, säger Marie.

Men hur ska klubben lyckas locka tillbaka publiken till Jössarinken?

”Jag tror på fler kringgrejer som kan locka en annan sorts åskådare. Knattar som skrapar isen eller spelar en match i pausen. Så har du garanterat ett gäng släktingar på plats. Konståkningsuppträde kanske. Sådana grejer”, säger Marie.

Till skillnad från en del andra supportrar som ibland vädrar sitt missnöje ganska högljutt, så försöker Thea och Marie att alltid vara positiva.

”Det händer väl att mamma och jag också sitter och undrar vad som pågår, men vi skulle ju aldrig få för oss att skriva något dumt om spelarna på sociala medier. Då blir de ju bara sämre. De har redan dåligt självförtroende som det är, vi måste stötta dem istället för att gnälla”, säger Thea.