”Det har blivit många tusen mil i bilen”

Minst fem gånger i veckan pendlar Victor Olsson, 24, från Södertäljetrakten till Upplands Väsby för träning eller match. 

En sträcka på drygt 20 mil fram och tillbaka. Det har med andra ord blivit många, många timmar i bilen.

– Det blir ett extra oljebyte och service per säsong, säger han. 

Men pendlandet är verkligen ingen stor grej för Victor Olsson, som är inne på sin tredje säsong med Brödernas/Väsby.

Dels är målvakten van att pendla, dels ger det honom en bra möjlighet att mentalt ställa om från jobb-mode till träning.

Hur gör du när du ställer om? 

– Det blir mycket, mycket musik.

Vad blir det för musik? 

– Jag kan tycka om att lyssna på samma låt om och om igen. I bland kan det nästan bli så att jag sätter på en låt och så tänker jag inte så mycket mer på det. Så har jag lyssnat på samma låt om och om igen hela vägen.

Oj… Hur många gånger hinner du lyssna på samma låt? 

– Den hinner nog gå en 10-15 gånger i alla fall.  

Kör du någon speciell lista på matchdagar? 

– På matchdagar blir det lit mer tagg-musik. Men börjar jag tagga till redan i bilen, så blir det så långt innan. När jag kommer fram blir det mer musik i stället. 

Dricker eller äter du något på vägen? 

– Det brukar bli energidryck. 

Men har du koll på hur många mil det blivit så här långt? 

– Första säsongen här blev jag skadad i två omgångar, och andra året samåkte jag lite med Ludde Georgsson. Sedan blev jag sjuk, och så sen bytte han till Almtuna. Det har blivit många mil i bilen. 

– Det blir ett extra oljebyte och service per säsong. Däcken är helt slut. 

Har du reflekterat över hur många timmar du tillbringat i bilen, som du hade kunnat lägga på annat med? 

– Det är klart… Det är lätt att tänka så. Jag har pendlat till mina träningar sedan J20-tiden. Sedan har det bara ökats på. Oavsett var jag spelar, så måste jag pendla. 

– Hade jag lagt ned det på jobb i stället, då hade man tjänat mer pengar.  

Men vad är det då som får dig att hoppa in i bilen och köra de här milen vecka ut och vecka in? 

Du måste verkligen älska sporten? 

– Hockeyn, för mig, har alltid varit ett specialintresse. Träffar jag någon tillbaka i tiden, det första de frågar är: ”Hur går det med hockeyn?”. Det är som att jag fått den stämpeln. Sedan tycker jag det är jävligt roligt också. De gånger jag varit skadad har det varit piss-tråkigt.

Har ishockeyn blivit lite av din identitet? 

– Ja, men typ. Lite så. Jag har inte jättemycket annat, så det har blivit så. 

Men har det inte varit någon gång där du känner att ”nej, nu skiter jag i det här”? Nu tar jag pendeltåget i stället. 

– Jo visst, men det blir så mycket frågetecken då. Tar jag bilen så vet jag att jag kör. Med tåget är det mer oförutsägbart. Kommer den gå i tid, kommer jag få sittplats på tåget, det är mycket människor och så vidare. Jag hade nog blivit mycket mer stressad av det. 

Är det någon annan som reflekterat över att du kör så mycket? 

– Jag får lite frågor här och där om hur jag pallar. Framför allt när det är köer. 

– Samtidigt: Ingen tvingar mig att bo i Södertälje. De (grabbarna i laget) undrar varför jag inte flyttar till Väsby eller något. 

Ja, men varför har du inte gjort det? 

– Nu gör jag min tredje säsong här. Från början vet man ju inte hur länge man blir kvar på samma ställe. Mitt avtal går ut efter säsongen, då har man ingen aning om vad som händer sen. 

Vad finns det för positiva sidor med att pendla? 

– Förut efter matcher hade jag jävligt svårt att sova. Nu har ja längre hem, hinner bli tröttare och känner mig mer redo att gå och lägga mig. I stället för att jag bott fem minuter från hallen, då hade jag nog fortfarande varit uppe i varv. 

Är du bilintresserade annars? 

– Nej, jag är inte bilintresserade. 

Varje dag kör du igenom en av landets mest trafikerade vägar – från start till mål. Hur är det? 

– Jag kör manuell bil också. Det blir lite kramp i fötterna i bland. Man får hitta lite knep, skaka av sig. Sedan får man tänka att det inte kommer vara så här för alltid. Jag tycker inte det är så farligt. 

Du åkte ju med Georgsson underbetyg tag. Hade du velat ha någon att pendla med? 

– Både ja och nej. Ludde och jag har känt varandra sedan länge, då är det lättare. Jag tycker om att åka själv. Det blir inte den här sociala pressen. 

Till sist då, Victor: Det låter som att du tycker det är lite skönt, ändå?

– Lite. Alla behöver egentid.

LÄS MER: Kivelä Carlzon: Uppskattar att bara sitt och titta på folk

LÄS MER: Pettersson-Wentzel: Responsen har varit hur bra som helst”

Mikael Einarsson Nisser 

Foto: Louise Helenius