Platt fall i match fem

Sundsvall förstörde hemmafesten för Brödernas/Väsby. Inför över 1 100 åskådare vann de välförtjänt den femte och avgörande kvartsfinalen efter att de varit mer konsekventa i sitt spel. Hemmalaget kom inte alls upp till nivån som krävdes och där laget därtill bjöd på tre baklängesmål och där det sista skickades in i tom kasse.  

– Tyvärr tycker jag att vi viker ner oss ikväll och det är inte en värdig avslutning på säsongen. Sundsvall var det bättre laget denna kväll och besvikelsen är enorm, avslutar tränare André Smulter.

Det blev en väldigt händelsefattig första akt i det ack så viktiga femte mötet som skulle skilja dessa två jämbördiga lagen åt. Det är möjligt att det pressade läget gjorde att inget av lagen till en början ville göra några misstag men det ledde till att inte speciellt mycket av värde skedde. Det åtminstone i spel fem mot fem.

I matchens första numerära överläge, som hemmalaget fick dra nytta av, skapade man per omgående matchens hitintills bästa chans. Det var då som Carl Wassenius fick ett gyllene läge från kanten men hans avslut lästes av målvakten som räddade med sin klubbstöt.

I samma överläge så var det annars gästerna som skapade sig två chanser. Det första efter en slarvig bakåtpassning i egen zon som de kunde bryta och därefter via en styrning strax framför Victor Olsson, som sånär hittade in. Det andra kom alldeles efter, då hemmalaget efter en tekning glömde bort att markera framför egen målvakt. Men inte heller då lyckades Sundsvall ta tillvara på läget.

Ännu bättre möjligheter fick de i matchens nionde minut. Då drog nämligen Brödernas/Väsby på sig två raka utvisningar inom loppet av tio sekunder. Sundsvall fick då alltså en möjlighet att spela fem mot tre i hela 1.50. Men ett väldigt bra spelandes hemmalag i detta boxplay, lyckades reda ut den prekära situationen.

Den sista halvan av den första perioden förblev tillknäppt men där ändå Sundsvall var det mer spelförande laget. Det var dem som tryckte på bäst i spelet men dock utan att skapa sig något direkt vasst utav värde.

Mittakten startade blixtrande med varsin vass skapad chans redan innan ens minuten var spelad. Men därefter gick matchen igen in i sitt lite mer låsta läge där båda lagen om vartannat skapade några halvhyfsade lägen.

Både Calle Åsell och Carl Wassenius var framme och störde men det var ändå Sundsvall som spräckte nollan. Det efter en riktig upprullning i periodens sjunde minut. Ett snyggt mål som avslutades av gästernas kapten, Nils Nordh som fyllde på från sin backposition.

Minuten efter drog Sundsvall på sig en utvisning. Det blev hemmalagets väg tillbaka in i matchen när Henrik Rommel till slut dundrade in kvitteringen, alldeles invid målvaktens vänstra stolpe.

Målet lyfte Brödernas/Väsby som blev lite piggare och lite mer sturska, säkert hjälpta av det extra syre som kvitteringsmålet gav. Men offensivlustan höll inte i sig alltför länge. Det blev återigen Sundsvall som avslutade perioden vassast med mer puckinnehav och fler dragna puckar mot mål. Det gav till slut resultat när Nils Nordh gjorde såväl Sundsvalls som sitt eget andra mål i matchen. Det efter lite slarv och missförstånd i egen zon av hemmalaget och där ett distinkt skott senare överlistade Victor Olsson.

Den sista perioden inleddes med en vass chans direkt av hemmalaget. Carl Wassenius roffade åt sig en puck bakom Sundsvalls mål, redan efter nio spelade sekunder. Därefter spelade han pucken snett bakåt till påfyllande Jacob Samuelsson, som slog till direkt. Men en fin räddning av Carl Hjälm räddade Sundsvall från en perfekt start av hemmalaget.

Minuten senare fick Brödernas/Väsby ett numerärt överläge. Dock utan att egentligen vara nära någon vass målchans. I nästa numerära överläge, fyra minuter senare skulle något väldigt avgörande ske. Dessvärre var det hemmalaget som då slarvade till den milda grad att Sundsvalls kapten Nils Nordh, blev tremålsskytt. Det när han nära mål blev helt fri och med ett välplacerat skott placerade in 3-1.

Det blev starten på ett väldigt osynkat hemmaspel som två minuter senare tvingades konstatera att man låg under med tre mål. Slarv som sista spelare, gav ännu ett friläge till Sundsvall som de tog tillvara på utan pardon. Ett lågt avvägt skott satt precis över Victor Olssons utsträckta benskydd och därefter var det game over för Brödernas/Väsby.

Sundsvall kunde sedan utan större problem hålla undan för ett hemmalag och där den sista pucken med drygt tre minuter kvar av matchen skickades in i tom kasse.

Sammanfattningsvis så är det bara att konstatera att Brödernas/Väsby ikväll var sämst när det gällde. Sundsvall var lite bättre än hemmalaget under de två första perioderna men sedan var det slarvet i den sista perioden som definitivt gjorde att säsongen tog slut.

Det var väldigt få som gjorde den säsongsbästa ishockeyn som hade krävts för att slå ett väl spelandes Sundsvall och det är bara att konstatera att inte tillräckligt många spelare klev fram och fyllde tomrummet efter den kvintett av spelare som saknades i avgörandets stund.

Grisligan

Inte är det lätt att plocka ut spelare som höjde sig över mängden denna avslutningskväll. Det var i princip endast kedjan med Rommel, Wassenius och Samuelsson som på allvar hotade ett tätt spelandes Sundsvall. De fick även mest istid men orkade till slut inte göra skillnad och var sedan inne på samtliga tre mål som laget släppte in i den sista perioden.

Av dessa tycker jag att Carl Wassenius var den som skapade mest och får därför säsongens tre sista grisar för insatsen.

Två grisar ges till Jacob Samuelsson som i vanlig ordning bröt mönster och hotade i offensiv zon.

Sista grisen ges till spelskickliga backen Nisse Strandberg Sarén som var den back som bäst hanterade pucken och som ofta såg till att sätta fart i spelet tack vare goda och snabba passningar från egen zon.

Avslutningsvis vill jag skänka ett Stort tack till Väsby Wildhogs, sponsorer, partners och alla ni som varit med och stöttat oss på vår resa denna säsong.

Vi ses till hösten igen!

Vid pennan: 

Krister Holmgren 

Foto: Mikael Einarsson Nisser